Rickards berÀttelse
LÀs om Rickards resa för att förbÀttra sitt problem med .
JAG HAR BLIVIT MIN EGEN PERSONLIGA TRÄNARE
Rickard , 66
Vi vet ju alla att vi inte kommer att leva för evigt. Trots det kom min diagnos om prostatacancer som en fullstÀndig chock. Jag genomgick min prostataoperation i april 2011 och allt gick bra. Första tiden efter operationen var jag tvungen att anvÀnda en kateter. Det var lite jobbigt och nÀr den hade tagits ur trÀffade jag en urolog för att diskutera hur man sÄ fort som möjligt kan ÄtergÄ till ett normalt liv.
Genom prostataoperationen försvagades bĂ€ckenbottenmuskulaturen, vilket gjorde att jag inte kunde stoppa urinflödet i början efter operationen. Jag blev rekommenderad att trĂ€na och anvĂ€nda skydd som Ă€r utformade speciellt för mĂ€n. Först kĂ€ndes det lite konstigt att anvĂ€nda dem, men de var vĂ€ldigt diskreta. Ăven om skydden inte mĂ€rktes bestĂ€mde jag mig för att vara helt öppen om det.
Genom livet har jag lÀrt mig att mÀnniskor lÀser dina signaler. Om du Àr öppen och avslappnad blir du bemött med samma attityd. Med det sagt Àr mitt tillstÄnd inte nÄgot jag skyltar med, men om Àmnet tas upp försöker jag att inte verka generad. Jag beskriver det som en del av livet som jag mÄste leva med helt enkelt.
Jag har sett till att göra mina övningar och har blivit min egen personliga trÀnare. Och den intensiva trÀningen har gett resultat. Jag skulle inte sÀga att det Àr en snabb ÄterhÀmtning, men sÄ lÀnge jag gör framsteg sÄ fortsÀtter jag. Mitt mÄl Àr att hantera tre till fyra timmar utan att behöva gÄ pÄ toaletten och att klara det utan skydd. En del arbete ÄterstÄr men pÄ det stora hela kÀnns det bra att ha fÄtt mÄnga delar av livet tillbaka.