Viktigt att veta om urinretention

Urinretention uppstår när det inte går att tömma blåsan, helt eller delvist. En fullt fungerande urinblåsa ska vara helt tömd (upp till 50 ml är normalt) efter du har varit på toaletten. Under tömningsprocessen drar urinblåsemusklerna ihop sig så att urinröret öppnar sig. Om dessa muskler har försvagats eller om urinflödet är blockerat är det svårt att tömma blåsan ordentligt, vilket innebär att resurin blir kvar i blåsan. Detta kan leda till att du kissar oftare, att urinstrålen blir svagare och får en känsla av att alltid vara kissnödig.

Vad innebär resurin i urinblåsan?

Om den naturliga tömningsprocessen är blockerad blir urinen kvar i blåsan, vilket gör att bakterier samlas och risken för urinvägsinfektion ökar.

Vilka är symptomen för urinretention med resurin?

I extrema fall då urinering inte är möjlig kallas detta för akut urinretention och det måste behandlas omedelbart. Symtomen inkluderar en plötslig oförmåga att tömma blåsan (även när den är full) och en känsla av obehag eller smärta. Om detta inte behandlas i tid kan resurinen färdas upp mot njurarna och orsaka skada. Akut urinretention kan i värsta fall vara livshotande. Kontakta därför läkare omedelbart för att få hjälp med att tömma blåsan med en kateter.  
 
Kronisk urinretention är däremot i de flesta fall inte smärtsamt.
 
Tillståndet blir gradvist värre och det blir allt svårare att tömma blåsan helt. Ju mer resurin det finns i blåsan, desto mer expanderar den och detta kan leda till obehag och andra symptom. När urinblåsan är överspänd blir det svårt för kroppens stängningsmekanik att fungera som den ska, vilket leder till läckage. Efterdropp eller regelbunden trängningskänsla är vanliga tecken på överrinningsinkontinens.
 
Symtomen på kronisk urinretention med resurin varierar från person till person men inkluderar:
  • Frekvent urinering, fler än åtta gånger om dagen
  • Trängningsinkontinens, vilket innebär en plötslig och akut trängningskänsla och risk för att du inte hinner till toaletten
  • En plötslig trängningskänsla men oförmåga att tömma mer än en liten mängd urin
  • Känslan av att bli kissnödig direkt efter ett toalettbesök
  • Du måste gå upp och kissa minst två gånger varje natt
  • Svårighet att få igång urinflödet
  • En svag eller avbruten stråle
  • Efterdropp
  • Obehags- eller tryckkänsla i den nedre delen av buken
  • Konstant svårighet att tömma blåsan helt.
Båda former av urinretention kräver läkarvård men akut urinretention måste behandlas omedelbart. 

Orsaker till urinretention

Urinretention kan bero på följande:
  • urinröret är blockerat på grund av framfall eller en förstorad prostata 
  • urinblåsans muskler är försvagade på grund av nervskada, sjukdom eller biverkning av läkemedel.

Skillnader mellan kvinnor och män (äldre människor)

Urinretention är vanligare hos män. Detta beror på att förstorad prostata kan blockera urinflödet och därmed förmågan att tömma blåsan helt. För kvinnor uppstår problemet på grund av försvagad, uttänjd eller skadad vävnad runt blåsan som leder till framfall. Allvarliga fall av framfall kan leda till att urinröret blockeras. Urinretention kan ske tillfälligt under förlossning och barnmorskorna ser därför till att blåsan töms regelbundet. 
 
Många äldre människor lider av försvagade urinblåsemuskler. Detta gör det svårare att kissa och tömma blåsan helt. En resurinmängd på mindre än 100 ml är acceptabelt för människor över 65 år men är onormalt för yngre människor. 
 
Stenar i urinblåsan och njurar kan leda till blockering av urinröret eller urinblåsan och försvårar tömningen. Dessa stenar flyttar sig och leder ofta till smärta vid njurar och det nedre bukområdet, och är därför lätta att upptäcka. Du kan även få blockeringsproblem på grund av uretral förträngning som i vissa fall är ärftligt eller orsakas av regelbunden katetersanvändning.

Neurogena blåsproblem

Om nerverna som styr urinblåsorna skadas eller påverkas av sjukdom kan du få problem med blåskontroll, vilket kan leda till urinretention och resurin. Exempel på sådana sjukdomar är diabetes, multipel skleros och skador på ryggmärgen.

Läkemedel och ingrepp

Vissa läkemedelsbiverkningar påverkar urinblåsan och kan ibland leda till urinretention. Urinretention kan även uppstå i samband med kirurgiska ingrepp och det är viktigt att vårdpersonalen ser till att patientens urinblåsa töms efter operation. Detta beror på att smärtstillande medel kan bidra till försämrad förmåga att tömma blåsan. Postoperativ urinretention är särskilt problematiskt efter infusioner med mycket vätska och när patienten inte upplever trängningskänslor på grund av bedövningsmedel.

Diagnos och behandling vid urinretention

Förhöjda resurinmängder upptäcks via kateterundersökning, röntgen av urinblåsan eller ultraljud efter tömning. Blockeringen kan sedan behöva avlägsnas på ett lämpligt sätt som avgörs av läkaren. Operation är till exempel att föredra om problemet har uppstått på grund av en förstorad prostata, ett ingrepp där prostatan förminskas. Det går även att behandla med läkemedel. Stenar i urinblåsan och liknande ska avlägsnas helt och framfall åtgärdas med ingrepp. Bäckenbottenträning rekommenderas för att förhindra svag bäckenbotten och därmed framfall. I vissa fall går det att använda engångskatetrar för att tömma blåsan regelbundet.

TENA ger dig det stöd du behöver

Det går att behandla urinretention och resurin i urinblåsan på flera sätt. Dessvärre finns det inga garantier för att du blir av med problemet helt. Tala med din läkare om vilken lösningen som är bäst för dig och besök oss på TENA för att få tillgång till en mängd produkter för urinläckageändra dina rutiner, inte din livsstil.

Granskat av Josefine Grandin, uroterapeut och distriktssköterska, 2020-02-26

<< Gå tillbaka till artiklarna