Trängande urininkontinens är ofrivilligt urinläckage som åtföljs eller föregås av ett akut behov av att urinera. Det kan resultera i små frekventa läckage eller en fullständig tömning av blåsan.
Exempel på orsaksrisker är förstorad prostata, urindrivande medel eller urinvägsinfektion, men ofta kan orsaken inte fastställas. Människor kan urinera mer än den normala urineringsfrekvensen på 4–8 gånger per dag – inklusive en eller flera gånger under natten (nokturi). I vissa fall kan blåsträning hjälpa människor att urinera mindre ofta och undvika att urinera på natten.
Blandinkontinens
Blandad urininkontinens är en kombination av trängnings- och ansträngningsinkontinens. Den kännetecknas av frekventa urineringsbehov, ibland med läckage om individer inte hinner till toaletten i tid, och urinläckage under fysisk aktivitet. Det utlöses av fysisk aktivitet, hosta eller nysningar.
Ofrivilligt läckage orsakat av en överfylld blåsa
Svårigheter att tömma urinblåsan kan orsakas av en blockering av urinröret eller om blåsan är för svag för att dra ihop sig och tömmas helt. När urinblåsan överfylls med urin, sträcks den så småningom över sin kapacitet. Denna utvidgning kan leda till ofrivilligt läckage (även känt som överrinningsinkontinens) men även andra symtom från de nedre urinvägarna, som en känsla av att blåsan inte är helt tömd. Symtomen inkluderar också svårigheter att börja urinera, en avbruten eller svag urinström, ofta förekommande trängning och frekvent nattlig urinering.
Om urinröret komprimeras av en förstorad prostata eller ett framfall, kan det uppstå svårigheter att tömma urinblåsan. Detta kan också orsakas av en svag blåsmuskel från t.ex. nervskada som involverar nerverna som stöder kontroll över urinblåsan. Orsaksrisker inkluderar diabetes, multipel skleros eller en ryggmärgsskada. Vissa typer av läkemedel kan också påverka blåsmuskelfunktionen som en biverkning.
Urinretention (ansamling av urin i urinblåsan) måste behandlas eftersom urintrycket som byggs upp i urinblåsan kan göra att urinen går tillbaka uppför urinledarna mot njurarna. Kvarvarande urin utgör också en risk för urinvägsinfektion. Om du misstänker urinretention, kontakta din vårdpersonal.