Urinvägsinfektion

Urinvägsinfektioner kan göra urinblåsan överkänslig. Vid urinvägsinfektion skickar urinblåsan felaktigt signaler till kroppen om att den behöver tömmas snabbt, trots att den inte är full.

Urinvägsinfektion hos vuxna

Vid en urinvägsinfektion (UVI) har bakterier genom urinröret lyckats ta sig upp till urinblåsan via urinrörsmynningen och börja växa till sig. Det finns flera olika bakterier som kan orsaka urinvägsinfektion, vanligast förekommande är dock Escherichia coli (E. coli), den orsakar lite mer än 75% av alla urinvägsinfektioner. E. coli finns normalt i tarmen och därmed också vid ändtarmsöppningen. Normalt är urinen steril. Hur allvarlig urinvägsinfektionen är beror på antalet bakterier i blåsan, hur pass aggressiva bakterierna är och hur starkt och bra immunförsvar du har.

Nedre urinvägsinfektion (cystit)

Drabbar urinrör/urinblåsa

 

Övre urinvägsinfektion (pyelonefrit)

Kallas infektion i urinvägarna ovanför urinblåsan, det är en allvarligare typ av urinvägsinfektion eftersom bakterierna tagit sig upp via urinledaren/ledarna till ena eller båda njurarna och orsakat njurbäckeninflammation.

Asymtomatisk bakteriuri (ABU)

Man kan ha bakterier i urinblåsan utan att ha besvär av detta, det kallas för asymtomatisk bakterieuri, förekomst av ABU ökar med stigande ålder. En ABU bör inte behandlas i normala fall. Gravida med ABU ska dock alltid behandlas eftersom risken för njurbäckeninflammation är stor, ett annat undantag är män som ska operera prostata. Vid en antibiotika behandling av den symtomfria urinvägsinfektionen kan mer aggressiva bakterier få fäste efter behandlingen är avslutad, och då finns risk för symtomgivande urinvägsinfektion. Detta pga att de ”snällare” bakterierna har lämnat plats och det inte längre finns något som hindrar att den aggressivare typen av bakterier att får fäste. Upprepade antibiotikakurer ökar risken för biverkningar och kolonisering av multiresistenta bakterier. Illaluktande urin kan vara ett tecken på urinvägsinfektion men är inte en orsak för antibiotika behandling.

Riskfaktorer för att få urinvägsinfektioner

Några kända riskfaktorer för att få UVI är sexuell aktivitet med ny partner, användning av pessar eller kondom med spermiedödande medel, ärftlighet (om modern haft upprepade urinvägsinfektioner), permanent urinkateter (efter 10 dygn har alla med urinkateter bakterier i blåsan), svårigheter att tömma urinblåsan mm.

En del människor löper större risk att drabbas av UVI än andra. Följande grupper är mer utsatta statistiskt sätt.

Äldre

Är särskilt utsatta att drabbas av urinvägsinfektion och det kan finnas flera orsaker till det. Att t ex ha annan sjukdom eller ha nedsatt allmäntillstånd och därmed ett nedsatt immunförsvar ökar risken. Många äldre har också svårigheter att tömma blåsan helt p ga anatomiska förändringar. Urin som samlas i blåsan ger en ökad risk för bakterietillväxt.

Kvinnor efter klimakteriet

 

Minskade östrogennivåer resulterar i sköra slemhinnor i vagina och i urinröret, laktobacillerna minskar i antal och ger därmed en störning i bakteriefloran vilket ger högre risk för att bakterierna får fäste. Lokal östrogenbehandling kan dock minska risken för återkommande urinvägsinfektioner.

Kvinnor med urininkontinens

Drabbas 2-5 gånger oftare av urinvägsinfektioner än kvinnor utan inkontinens.

Diabetiker

UVI är vanligare hos diabetiker.

Gravida kvinnor

Under graviditeten sker fysiologiska förändringar, anatomiska och hormonella, som gynnar uppkomsten av UVI. Om dessa inte behandlas kan upp till 40% av fallen leda till njurbäckeninflammation. Därför bör alla gravida kvinnor testas för asymtomatisk bakteriuri.

Ofullständig blåstömning/svårigheter att tömma blåsan

Att inte kunna tömma blåsan ordentligt gynnar uppkomsten av UVI och är särskilt vanligt vid;

ü  Avflödeshinder som t ex kan bero på en förstorad prostata, framfall eller andra urologiska avvikelser.

ü  Sängläge längre tid

ü  Förstoppning

ü  Vid neurologiska störningar i blåsans funktion

ü  Efter narkos, ryggbedövning eller operation.

 

Återkommande urinvägsinfektioner

Betyder minst tre urinvägsinfektioner per år eller minst två inom loppet av sex månader. 

Mannens långa urinrör skyddar bättre, kvinnor drabbas oftare av urinvägsinfektion. När männen drabbas av urinvägsinfektion är ofta också prostatakörteln inblandad.

Symtom

Nedan står vanliga symtom hos vuxna på nedre urinvägsinfektion (cystit) som kan uppträda enskilt eller tillsammans. (barn har ofta diffusa symtom som nedsatt aptit, kräkningar, slöhet, irritabilitet).

·         Trängningar, täta behov av att kissa, svårt att hålla urinen.

·         Sveda eller smärtor vid blåstömning.

·         Känsla av att inte kunna tömma blåsan ordentligt.

·         Lätt illamående och smärtor i nedre delen av magen eller över blygdbenet.

·         Grumlig, missfärgad urin

·         Illaluktande urin

·         Blod i urinen

·         Man kan känna sig lite ruggig, men inte ha feber

Om bakterierna har stigit uppåt och orsakat en njurbäckeninflammation (pyelonefrit) förvärras symtomen ordentligt:

  • Illamående, smärta i bäckenet, magen, nedre delen av ryggen eller sidan. 
  • frossa, feber, svettanfall

 

Sexuellt överförbar sjukdom kan ge liknande besvär och måste behandlas. Eftersom vissa personer alltid ska antibiotikabehandlas som t ex gravida och barn är det viktigt att vid symtom söka hjälp.

Äldre personer kan ha tysta urinvägsinfektioner – svåra att diagnostisera eftersom det är diffusa symtom såsom t ex förvirring, försvagat allmäntillstånd, plötslig inkontinens eller ökad inkontinens. Urinvägsinfektion med diffusa symtom är vanligast hos äldre, diabetiker, personer med nedsatt immunförsvar. Obehandlad tyst urinvägsinfektion kan leda till njurbäckeninflammation som kan orsaka allvarliga skador och leder till ökad mortalitet.

Hur får man en diagnos på UVI?

 

Urinprovet kan undersökas med testremsa som ger utslag på nitrit och leukocyter, och vid behov urinodling. Om testremsan visar positivt utslag på nitrit och leukocyter så är sannolikheten stor att det är en UVI. Läkaren gör sedan en bedömning om urinodling ska göras. En urinodling visar vilken typ av bakterie som har orsakat infektionen och därmed kan man också se vilken typ av antibiotika som ger effekt. Urinodling ska alltid tas vid misstanke om urinvägsinfektion hos barn, gravida, män och inneliggande patienter. En övre urinvägsinfektion ska alltid antibiotika behandlas, därför är det viktigt att även urinodla vid urinvägsinfektion med feber eftersom det här finns risk för att de övre urinvägarna är drabbade. Vid misstanke om okomplicerad nedre urinvägsinfektion hos tidigare frisk kvinna behöver man normalt inte ta en urinodling.

 

Behandling

Vid en nedre urinvägsinfektion med lindriga besvär kan den i många fall läka ut av sig själv, annars är en kort kur antibiotika oftast tillräcklig behandling. Vid svåra besvär kan bland långtidsbehandling med antibiotika vara en lösning. Att variera mellan olika typer av antibiotika är vanligt vid återkommande urinvägsinfektioner. Äldre kvinnor som har problem med sköra slemhinnor och därmed har ökad risk för urinvägsinfektion kan bli hjälpta av att smörja med lokal östrogenbehandling.

Generellt så finns det en stor fara i hög antibiotika förbrukning – antibiotika resistenta bakterier är en oundviklig konsekvens av antibiotika förbrukning, vilket är mycket allvarligt. Därför finns det rekommendationer att minska antibiotika förskrivningen, förskrivs bara av läkare på starka indikationer. Forskare letar efter alternativa lösningar.

 

Det finns dock mer eller mindre vetenskapligt bevisade metoder för att förebygga och lindra urinvägsinfektion som kan vara värda att pröva.

För som Hippokrates sa 400 år f kr; ”Att arbeta förebyggande och att arbeta med prevention är bättre och billigare än att ställa till rätta när det redan är skadat/sjukt.”

 

Tips, råd och förebyggande åtgärder

·         Nya rön visar att D-vitamintillskott (se livsmedelsverkets rekommendationer på hur mycket du ska äta per dygn) verkar förebyggande mot urinvägsinfektioner eftersom det aktiverar det egna immunförsvaret och skyddar urinvägarna mot bakterier.

·         Tranbär innehåller b la proantocyanidin vilket man tror är det ämnet, som kan göra att E. Coli inte lika lätt kan fästa på slemhinnorna i urinvägarna, utan istället sköljs ut med urinen. Tranbär finns också att köpa både som juice och i kapselform.

·         Drick ordentligt med vätska (men inte mer än 2 liter per dygn) så att du kissar regelbundet, detta för att skölja genom urinvägarna.

·         Viktigt att blåsan töms ordentligt när du kissar, ta god tid på dig och sitt ordentligt på toaletten. Vid svårigheter att tömma blåsan kan man vara hjälpt av att resa sig upp och röra på sig lite, för att sedan sätta sig igen på toaletten och försöka igen, ofta kan då blåsan tömma sig lite till.

·         Viktigt att identifiera residualurin (den urin som blir kvar i urinblåsan efter urinering) som ökar risken att drabbas av UVI, kan t ex göras med ultraljud.  

·         Kvinnor rekommenderas att tömma blåsan efter samlag för att skölja ut eventuella bakterier.

·         Torka alltid framifrån och bak efter toalettbesök, för att undvika att föra bakterier från tarmen till urinröret.

·         Tänk på att inte utsätta underlivet i onödan mot kyla, klä dig varmt.

·         Värmekudde kan också lindra vid symtom som sveda och smärtor.

·         Tvätta underkläderna i minst 60 grader för att de ska bli riktigt rena.

·         Använd TENA Tvättkräm istället för tvål och vatten. Den är mild, rengör huden och har återfuktande och skyddande egenskaper. Tvätta alltid framifrån och bakåt för att inte tarmens bakterier ska nå urinröret. Tvättkrämen kan med fördel enkelt tas med i handväskan, den luktar fräscht och behöver inte sköljas av med vatten. Överdriven underlivshygien är dock inte hälsosamt

·         TENA Barriärkräm är också att rekommendera eftersom den är vattenavvisande och ger en skyddande yta som motverkar risk för hudirritation, den verkar även förebyggande också om du har återkommande svamp/candidainfektioner. Torr hud får lättare sprickor där bakterier och svamp lättare får fäste så smörj efter tvätt.

·         Efter en antibiotika kur finns ökad risk för att drabbas av svamp/candidainfektion eftersom kuren också slår ut vår normalflora som ska se till att hålla en hälsosam balans i underlivet, så följ nedanstående rekommendationer för att undvika detta

·         Rengör med TENA Tvättkräm och smörj sedan underlivet med TENA Barriärkräm för att få rengörande och skyddande egenskaper. Ovanstående produkter kan beställas på TENA Butiken Tänk på att TENAs inkontinensskydd är lika diskreta som vanliga trosskydd, men med mycket högre absorption. Quick Dry ytan och Fresh Odour Control™ med unika mikropärlor kapslar in urinen, neutraliserar och förhindrar oönskad lukt.